Reflektion April 2009
Torbjörn Ekberg
Så här skriver Andreas Leijon, chefredaktör på CAP&DESIGN i sin senaste ledare:
"I mitt jobb stöter jag på en hel del portfoliosajter och skrytbyggen där den egna byråns eller personens förträfflighet rapas upp i eviga variationer. I elva fall av tio är den byggd i Flash och har en meny man inte riktigt fattar hur den funkar. Det blinkar och det onanianimeras. Snyggt, men snudd på tjänstefel 2009."
Jag kan bara hålla med Andreas och är oerhört förvånad över att vi fortfarande ser dessa märkliga sajter 2009. När Trygg-Hansa släppte sin första hemsida för cirka 15 år sedan så var webbplatsen som ett stort hus och man navigerade sig runt genom att åka hiss, mm. OK tänkte jag, klart att det blir lite konstigt och fel i början men att se dessa märkliga produktioner 2009 känns inte bra. Jag fortsätter att citera Andreas:
"Flashigast, snyggast och mest felaktig av alla är Forsman & Bodenfors efterlängtade nylansering. På nya fb.se hade jag förväntat mig en dialog med besökaren, samma person som kan vara en presumtiv kund eller en ny stjärn-ad. Jag hade velat se en blogg, kanske rent av ett Twitterflöde eller något annat som indikerade att det faktiskt fanns något mänskligt liv bakom den där ogenomträngliga företagsfasaden.
I stället: Flash, skum navigation och en massa ointressant skryt. Heja.
De sajter som i dag inte bjuder in till någon feedback har sorgligt nog inte fattat vad webben handlar om. Tror du att sådana byråer överlever i ett nytt kommunikationslandskap?"
Att producera webb är idag ett svårspelat instrument som kräver skickliga musiker för att det inte ska låta falskt. Med ökad funktionalitet och möjligheter på nätet så är det därför ännu viktigare att göra det tydligt och enkelt för användaren OCH bjuda in till kommunikation.
Länkar: CAP&DESIGN
